Hane: 43-50 cm
Tik: 40-47 cm
Vikt:
Tik ca 14-18 kg.
Hane ca 19-22 kg

När det gäller den faktiska storleken på hunden så har man varit flexibel, endast de extrema fallen underkänns för avel.

Det ska vara tydlig könsprägel vare sig hunden är av större eller mindre modell.

VID UTSTÄLLNING BÖR INTE DOMAREN DÖMMA "MED MÅTTSTOCKEN I HANDEN" UTAN MED "ÖGAT"!!!

En utmärkt Schapendoes har;

En kropp som är något längre än den är hög.
Lätt byggd kropp.
En rygglinje som välver sig lätt över ett musklat ländparti.
Ett väl sluttande kors.
Skelettet ska vara lätt, smidigt och fjädrande.
Bröstkorgen skall vara djup.
Revbenen ska vara måttligt till väl välvda och nå långt bakåt.
Underlinjen skall inte vara allt för uppdragen.

Halsen.

Skall vara stark och torr och huvudet högt buret. Inte som en jakthund med nosen lågt.

Ska inte ha något löst halsskinn.

Ska ha en normal längd, inte lång och inte kort.

Svans.

En utmärkt Schapendoes har...

Lång sabelformad svans som når till hasen.
En svans som arbetar aktivt i rörelse.

Svansen ska vara välbepälsad och ha fana.

I vila ska svansen hänga rakt ner, men i trav ska den bäras ganska högt och svänga från sida till sida i en lätt bågform. I galopp ska den bäras rakt utstäckt och i hopp användas som roder.

När hunden är uppmärksam får den ibland lyftas högt. Den får dock aldrig bäras styvt upprättstående över rygglinjen.

I standarden beskrivs svansen i ett ganska långt stycke för "bara" en svans. Detta visar hur viktig den är för rasen.

En död svans: En svans som hänger slappt rakt ner. Är inte korrekt.

En glad svans: En svans som bärs rullande in över ryggen, en sk Keeshund, är ett allvarligt fel som relaterat till svansansättning och kors.

Framställ.

en utmärkt Schapendoes har...

Lätt benstomme
Raka framben
Välvinklat skulderparti
Markerat förbröst
Ganska stora, fjädrande, breda och ovala tassar.
Tårna ska vara mycket väl samlade.
Trampdynorna ska vara tjocka och fjädrande med mycket päls mellan dem.
Sporrar är tillåtet.

Raka framben innebär att de inte är hjulbenta eller har utåtvridna tassar. Armbågarna ska ligga intill kroppen.

Goda vinklar har att göra med vinklarna mellan skulderbladet och överarmen samt överarmen och underarmen. Vi ser ofta att skulderna är för raka, för branta och därför skapar en för öppen vinkel mot överarmen. Om skuldran är framskjuten eller för brant kan man inte känna förbröstet.

Mellanhanden är fjädrande, inte stum eller stel. De ska kunna tåla hårda påfrestningar när hunden utför sitt arbete.

Små tassar skulle lätt kunna sjunka ner i lös sand, det är därför en Schapendoes ska ha stora tassar.

Bakställ

En utmärkt Schapendoes har...

Ett väl sluttande kors
Ett välmusklat bakparti
Lågt ansatta hasor.
Sluttande bäcken
Måttligt vinklade, låga och väl musklade hasor.
Mellanfötterna ska vara korta.
Baktassarna, se framtassarna.

Schapendoesen måste vara snabb och kunna svänga kvickt för att kunna utföra sitt arbete i fårhjorden. Därför travar den sällan utan galopperar oftast när den arbetar. Om hasen är FÖR låg kan den inte galoppera lika lätt.

Bakpartiet ska vara väl musklat för det är motorn för rörelsen framåt. Vallning kräver snabb accelartion så att hunden kvickt kan nå sitt mål.