Göra en hund av en hund.

En hund är väl en hund? Jo visst är det så men en hund kan också bli en hund utan riktiga hundbeteenden. Vad är det nu jag pratar om?

Mina egna hundar är hundar med fullt utvecklat hundspråk och hundbeteenden, dock beteenden som är önskvärda i min mänskliga värld. Klart de hittar på lite "bus" då och då, som Klinga som mycket väl kan sno något gott från diskbänken om jag inte är i närheten, eller Heidieh som öppnar alla dörrar både inåt och utåt, men där tar det oönskade buset (i människans värld) slut. Mina hundar har inte fler beteenden som inte är önskvärda. Jo just det! Nu kom jag på ytterligare ett... när lantlollorna är i stan är de som varulvar :-) Dock är det helt vanliga hundbeteenden som uppstår om man socialiserat dem för lite i just stadsmiljö. Här får jag ta på mig ansvaret helt och hållet och det vet i tusan om jag då kan säga att det är ett oönskat beteende. Om jag inte lär mina hundar vad de ska göra istället för "hundgörat", ja då får jag också stå ut med att de gör hundgöra i just den situationen. Träning, träning och åter träning.

Titta på filmen ovan och kom ihåg filmen på Daiki och Lady som jag presenterade igår på bloggen. Daiki såg lite rädd ut när Lady kom i närheten. Det tog ytterligare 1 dygn och så är de här 2 bästa vännerna. De fick möjligheten att umgås utan mänsklig inblandning och de fixade det med hjälp av våra andra hundar. I morse sprang de runt och busade för fullt med varandra. De vaknade tidigt och ville ut, jag ville inte ut, så jag släppte ut dem i hundgården. Där kunde jag ligga i min säng och studera gänget som hade så kul i all snö som fallit under natten. Jag sov ytterligare en stund, gick sedan upp och gav hundarna frukost. Maten åts upp (även av Stella) och sen gick de raka vägen bort till ytterdörren igen. Jag öppnade och de fortsatte bort till dörren som tar dem in i hundgården. Deras älskade hundgård. Där får de vara en stund för att sen komma in och värma sig i huset.

Jag faller lite ifrån den röda tråden... Vad jag menar med rubriken är att vissa hundar blir så förmänskligade (helt fel ord, men jag hittar inget bättre som förklarar vad jag menar). De blir så oerhört beroende av oss människor att de inte ens kan låta oss gå på toa själv. De måste vara exakt där människan är och de vågar inte lita på sig själva. Jag vet faktiskt inte riktigt hur jag ska förklara det jag ser så tydligt och ofta. Detta påverkar hunden vid t ex hundmöten mm. Hunden är osäker och vet inte hur den ska göra i "hundiga" situationer.

När Lady kom hit för 2 veckor sedan visste hon inte hur hon skulle hänga med i mina hundars lek, hur hon själv skulle bjuda in till lek, hur man delar maten mellan varandra mm. Idag, 2 veckor senare har hon fått ett helt otroligt självförtroende. Det är nästan så att hon styr och ställer lite för mycket i hundflocken :-) Det är hon som ska äta först, vilket hon noga talar om. Det är hon som bestämmer om det ska lekas eller inte. Det är en helt annan hund efter 2 veckor av flocklivet. Hon kan vara en bit ifrån mig utan att bli orolig och hon kan lägga sig och vila fast jag är i rörelse.

När hon kom hit skulle hon tvunget med mig in på toa, fast resten av flocken inte brydde sig om att jag försvann den lilla stunden, jag kommer ju tillbaka igen. Den första natten stod hon i hundrummet, tillsammans med hela hundflocken som sov gott, och skällde konstant. Hela natten låg vi där i sovrummet och lyssnade på Lady´s skällande och ylande. Vi lät henne hålla på. Natt nr 2 var det samma sak men efter halva natten tystnade hon och föll i sömn, tillsammans med resten av hundgänget. Natt nr 3, höll hon på ca 1 timme och därefter går hon gärna in i hundrummet och lägger sig om hon vill vila. Inte ett ljud hör vi någonsin ifrån henne.

Matte berättade att Lady var väldigt osäker när de var ute på promenad samt om de mötte en främmande hund. Hon skrek hysteriskt, något jag fick uppleva första kvällen hon var här. Katten kom gående och Lady blev sååå rädd, skrek och for upp i soffan. Det tog ett par dagar och nu får katten en puss varje gång Lady passerar den. Ingen annan i flocken var ju rädd för katten!

Detsamma med Daiki. Hon var väldigt trygg med mina egna hundar, men osäker med Lady. Detta, som jag tidigare berättat, för att de inte kunde kommunicera med varandra. De förstod inte varandras signaler. Idag är den svårigheten som bortblåst. Lady, som har blivit så trygg i sig själv, ignorerar Daiki totalt när Daiki visar osäkerhet. Detta gör att Daiki känner sig trygg och kan studera Lady den tid hon behöver. Sen kör leken igång. Daiki var också väldigt osäker på katten. Först visade hon rädsla och sen överdriven nyfikenhet. Nu ligger de ofta tillsammans när vi tittar på tv.

Daiki har inte hittat den tryggheten som Lady har gjort, men så har hon också bara varit här ett par dagar. Några dagar till och vi har en ny Daiki.

Igår kväll var det åter stadsträning på Bonizas Hundskola, Vi höll till runt och på Malmö Centralstation. Med mig hade jag Lady. När vi kom dit började hon skälla på de valpar som redan hade kommit till mötesplatsen men väldigt fort fick jag kontakt med henne och så länge jag höll fokus på henne höll hon fokus på mig. Nu var jag ju på jobb så jag kunde inte koncentrera mig på Lady långa stunder i taget vilket gjorde att hon då och då föll tillbaka i sitt "hundgöra". Vi promenerade iväg och Lady föll in i sin roll som instruktörshund. Visst skällde hon lite då och då men det var skall pga frustration över att hon inte fick hälsa på de andra hundarna som hon ville. Vi var inte där för att leka, vi var där för att jobba tillsammans med husse/matte så lek tar vi när vi ses nästa kursgång. Någon osäkerhet kunde jag inte se hos Lady, tvärtom. Hon var en mycket trygg och stabil dam som skötte sig helt galant. Hon verkade tycka det var superkul att vara på kurs, bara synd att "matte" inte hade mer tid för henne. En klippa att jobba med.

Nu får det räcka med tankar för idag. Jag ska ta hand om min son som förmodligen har fått halsfluss (väntar på läkarkontakt) samt jobba med bokföring som ska vara inlämnad senast den 12 feb. Usch och tvi... Baksidan av eget företag.

Ikväll är det valpkurs i Lund och i morgon är det äntligen dags för den efterlängtade föreläsningen:

Välkommen till en föreläsning om hur hundar lär sig, varför det är så, och hur vi kan använda den kunskapen för att bli bättre hundtränare. Vi kommer att prata om hur vi kan skapa trevliga associationer till olika upplevelser, bästa sättet att lära in nya beteenden, och vikten av att vara uppmärksam på hundens känslor. Min målsättning är att ni lämnar föreläsningen med några nya insikter och många nya idéer, och att det lönar sig lång tid framåt i er relation med er hund. / Föreläsare Ulrika.

Vi kommer få som otroligt många aha-upplevelser! I morgon kl 19.00-21.00 i Lund.

Mer info och anmälan.

Önskar dig en trevlig onsdag. Kramiz