Speciella.

Ger mig på ett litet försök att sitta stilla så pass länge att jag får till ett litet blogginlägg om hur avundsjuk jag är.

Överallt på FB läser jag om Schapendoestikar som väntar valpar eller har fått valpar. Det är grattis hit och grattis dit och lyckan står högt i tak, utom här hos oss. Vi går här och väntar och våndas på att fina Stella ska komma i löp men hon fortsätter hålla oss på halster.

 

Jag har provat de mesta "naturvänliga" metoderna för att få henne i löp men alla har misslyckats. Hon har fått bo tillsammans med en attraktiv hane, hon har fått bo tillsammans med en höglöpande tik, ja jag minns inte allt vad jag gjort men nej, hon löper inte. Utan att kontrollera fakta tror jag det är runt 9 månader sedan hon löpte sist. Varför kan inte mina tikar löpa som "alla andra", dvs var 6:e månad? Varför ska mina tikar vara så speciella?

 

Så klart är det för att de är speciella! De är speciellt sociala. De är speciellt vänliga mot allt och alla. De är speciella på att agera "polis" på kurser och i hundgrupper.  De är speciella på att ge kärlek till sin flock, familj och besökare. De är speciella på att samarbeta med sin familj och flock i alla sammanhang. De är speciellt lätta med att ha med sig bort. De är speciellt urdåliga på att promenera i koppel. De är speciellt följsamma på våra promenader där de ständigt går utan koppel. De är speciellt jobbiga att ha med sig i stadsmiljö om de har en flockkompis med sig. De är speciellt vänliga mot barn. Ja, jag kan göra den här listan hur lång som helst för mina älskade underbara schappar är så SPECIELLA för mig och min familj. De älskar oss gränslöst och vi älskar dem gränslöst tillbaka. Men Stella, du kan väl lägga det där speciella med löp lite på hyllan nu och bli som alla andra? Snälla, please... Jag ber på mina bara knän!

Ja idag är en avundsjuk dag. Alla andra utom jag lyckas med parning, valpning mm. Alla andra kan springa runt i hemmet och fixa och dona, det kan inte jag. Alla andra kan springa gång upp och gång ner i affärer och fixa alla julklappar mm, det kan inte jag. Alla andra kan promenera långa promenader med sina hundar, det kan inte jag. Alla andra kan träna, fixa och dona med sina hundar, det kan inte jag. Ja idag är jag avundsjuk och värdelös ;-) Denna onda rygg tar knäcken på mig. Jag har inte tid med att ha ont i ryggen och inte kunna göra allt jag har planerat att göra. Jag har inte tid och jag har inte lust. Jag vill vara som alla andra och jag vill lyckas som alla andra. Jag vill inte ha en speciell Stella och jag vill inte vara speciell, idag vill jag ha en vanlig Stella och jag vill vara en vanlig Monica. Så det så!

Dock fick jag fixat de flesta klapparna igår. D tog med mig till Nova i Lund och tillsammans med honom kunde jag ta mig fram gång efter gång i sakta gemak. De flesta klapparna hittade vi i samma butik och det spar in på en hel del steg. Jag har några kvar att fixa så kanske kanske kan jag i eftermiddag ta mig till en liten butik för de sista inköpen. Dock får det inte vara för långt bort eftersom det gör ont att köra bil.

 

Skulle behöva göra något med hundarna också men vågar inte ta mig en skogstur på egen hand. Tänk om det knäcker till i ryggen igen och jag blir sittande i skogen? Hu, hemska tanke! Nä, ska jag till skogs måste jag ha någon med mig. Kanske hinner vi i eftermiddag när D slutat jobb. Jag hoppas för både jag och hundarna behöver röra på oss. Även en kort skogspromenad gör lyckliga och glada hundar och ger oss en fridfull kväll.

Hundarna som kom upp och väckte mig i söndags morse.
Hundarna som kom upp och väckte mig i söndags morse.

Nu måste jag röra på mig och jag passar då på att avsluta dagens "Tyck synd om mig"-blogg. Önskar dig en trevlig onsdag, trots det ruggiga väder som råder utanför mitt fönster. Kramiz.

Skriv en kommentar

Kommentarer: 0