En liten förhoppning

Nu har jag varit sjuk i exakt 10 dagar. En lätt förkylning som gick över till stämbandsinflammation, bronkit, ögoninflammation och jag vet inte allt. I tisdags fick jag antibiotika och idag...

Igår eftermiddag mådde jag så där dåligt igen. Förmiddagen var helt ok men framåt lunch kom en lätt feber tillbaka och jag fick dyka ner på soffan. När D kom hem ville han ta en liten skogspromenad med hundarna i det fina vädret men tyckte det var så tråkigt att gå själv. -Snälla, du kan väl följa med? bad han. Jag låg en stund och kände efter och jo, jag skulle nog orka en lite lättsam promenad i vacker höstsol i lugnt tempo. Sagt och gjort. Jag och min onepeace vandrade med familjen ut på en skogspromenad.

Hundarna var som vanligt överlyckliga och for runt som tokar längs vägen vi gick på. Heidieh, som nu börjar komma ut ur sin skendräktighet, tog en och annan sväng inåt skogen i sin jakt på något att jaga (dock är det enda hon ägnar sig åt, leta något att jaga men mer gör hon aldrig.) Jag och D gick där i sakta gemak och pratade om livet i det stora hela.

 

Vår gammeltant Chia, som fyller 11 år om 1 månad, tycker mycket om dessa promenader men hon gillar minst lika starkt när vi vänder och går tillbaka mot bilen för hemfärd. Detta är inte så bra då Chia numera näst intill är döv och hör inte när vi kallar på henne. Hon är alltid bakom oss när vi ger oss ut på vår runda men de små benen pinnar på värre än trumpinnar på tillbakavägen och detta innebär att hon är före oss vid bilen som står utmed en väg. Farligt. När vi vände och gick mot bilen kom vi på att vi glömt att ta med koppel till henne (har aldrig koppel med till våra hundar) och hjärnorna fick börja arbete. Min finurliga man kom på bästa lösningen, en pinne från en buske fick agera koppel :-D Som tur var hade hon i alla fall halsband på sig.

När vi kom hem var det inte mycket med mig. Febern gjorde sig påmind och jag däckade på soffan. Som vanligt hade jag sällskap av levande värmedynor. Stella och mamma Heidieh kröp upp till mig och där låg vi och myste tillsammans med en bra film på tv. Klinga, valpen och Chia låg på golvet nedanför. (Frigg är hos "familjen" för aktivitet med Lomma Hundungdom).

 

Ja, så här är det med Schapendoes. Där familjen är, där är hunden. Ständigt vill de vara så nära det bara går att vara. Denna underbara hundras. Kelna, mysiga, sociala och behöver inte ens koppel på skogspromenaderna. Kan man önska sig mer av en hundras? Nä, inte jag i alla fall. Schapendoes har allt jag kan önska mig och jag tackar gud för att jag hittade rasen för 11 år sedan. En gång Schapendoes - alltid Schapendoes.

Igår kväll när jag skulle lägga mig bestämde jag mig för att ta en sömntablett. Detta är inte ofta jag gör detta men jag måste få sova ut. Sagt och gjort. Jag vaknade 2 gånger av hostattacker men somnade om så fort de lagt sig. Sov som en stock till klockan var ca 9 i morse. Gissa känslan när jag vaknade... JAG KÄNDE MIG FRISK!!! Ja, jag känner mig faktiskt frisk, pigg och aktiv. Låg där i sängen och kände efter och funderade på om jag vågade ta mig ur sängen. Kommer känslan att finnas kvar eller känner jag mig så bara för att jag fått sova och inte varit i rörelse?

 

Sakta tog jag mig upp. Tog på kläder och tog ut hundarna på en liten promenad. Denna morgon kunde jag ta mig hela rundan runt utan att behöva stanna en enda gång och chippa efter andan. Benen var lätta och det kändes som om jag flög över marken. Är detta sant? Är jag på bättringsvägen? Tack och lov för KRY.SE och antibiotikan de satte in. Tack och lov <3

Som sagt, fredag idag. Fredag är ingången till helgen och denna helgen ska gå i lugnets tecken. På söndag är vi bjudna på dop men jag vet inte om jag vågar ge mig dit eller inte. Tänk om jag smittar det lilla barnet... Nåja, vi får se hur läget är i morgon och därefter göra en bedömning. Annars finns det faktiskt inget annat inbokat i kalendern. Det blir till att ta varje dag som den kommer. Jo, en sak finns inplanerat! Hundarna ska badas, kammas mm. Det är hög tid för ett höstbad och en höstgenomgång på hela gänget. Får ta en hund då och då så ska jag nog klara av det.

Skriv en kommentar

Kommentarer: 0