Omplacering

Fick igår fatta ett fruktansvärt jobbigt beslut - min underbara älskade India behövde ett nytt hem. Hela gårdagen var sorglig och jobbig men det löste sig på underbart sätt fram emot kvällen.

Min fina, bästa vän kan inte stanna kvar hos oss pga att hon inte gillar andras valpar och unghundar. Hela tiden, fram till nu, har hon bara visat detta mot valpar och unghundar som flyttat ut och kommer tillbaka för besök mm samt valpar och unghundar ute som går emot henne när hon är kopplad. Detta har dock eskalerat och nu visar hon stort obehag i närheten av Klingas valpar, ett beteende som inte fungerar på min kennel där valpar och vuxna lever tillsammans.

 

Nä, det är absolut inget onormalt att en tik inte gillar andra tikars valpar, tvärtom. Det är inget problem att hålla India borta från våra och andras valpar, absolut inget problem för mig. Men hur är det för en hund som hela tiden måste hållas åtskild från sin älskade flock? Hela tiden vara instängd i eget rum, i hundgården eller bära munkorg om hon är på samma plats som flocken och valparna? Vilket liv kan jag då ge den hunden? Är jag då snäll mot hunden? För mig fungerar detta alldeles utmärkt men jag tycker inte det är rätt mot hunden.

 

Nu  har vi inte valpar jämt och ständigt men ganska många veckor om året. Har vi inte valpar passar vi ofta utflugna valpar och unghundar. Det är alltså många dagar som India får leva ett eget liv på egen plats. Så kan man inte ha det, därav mitt beslut igår om att omplacera älskade India. Hon är värd ett bättre liv än vad jag kan ge henne i nuläget. Visst, jag behöver inte passa andras hundar men då jag har kennel kommer det ju valpar då och då.

 

Detta beslut är fruktansvärt jobbigt och hela gårdagen gick jag som i trans. Jag sökte hela tiden fel på mig, vad jag hade gjort för fel. Tränade jag henne för lite? Fick hon för lite aktivering? Är hon sjuk? Har hon ont någonstans? Hjälper det om jag kastrerar henne? Jag ville och vill inte inse att jag inte gjort något fel, det är inget fel på India, hon är bara en helt vanlig hund med ett helt vanligt beteende. Mina barn och andras ungar... Men hon mår inte bra av att inte få vara med i flocken och runt mig. Hon mår inte bra av att stå instängd i hundgården medan jag sitter på gräset med valparna och våra andra lekande hundar. Att se hennes blick där inne är inte nådig. Jag lider så med henne varje gång och gångerna är flera gånger om dagen.

 

Jag fick jättemånga trevliga intressenter under gårdagen, bl a dotter och svärson. Beslutet fattades igår kväll, India flyttar till dotter och svärson i Fagersta runt 8 oktober. Det kommer bli jättebra. Vi skojade om att India och Sabina är av samma grus och korn... PMS-tanter delux och tycker inte om andras barn haha... Detta kommer bli superbra. Saknaden efter India och hennes underbara kramar kommer bli fruktansvärt jobbig men jag har inte rätt att tänka på mig själv. Det är inte jag som måste skuffas undan från flocken, det är underbara India. Jag kan leva mitt vanliga liv här, det kan inte India. Jag gör detta för India´s skull, absolut inte för min. Jag älskar mina hundar och jag vill att de har det bästa, därav detta beslut. India betyder allt för mig och jag ger henne ett bra hem av min kärlek till henne.

India är absolut ingen problemhund och jag ångrar inte det minsta att hon fått sätta 3 underbara valpkullar till världen. Hon har världens underbaraste temperament och är världens bästa hund, hon tycker bara inte om andras valpar och unghundar, vilket är helt normalt hundbeteende. Det fungerar bara inte på min kennel, såvida man som människa inte kan stå och se hennes ledsna blick där hon står och är utestängd från flocken titt som tätt. Jag är i alla fall ingen sådan hårdhudad människa och jag klarar det inte. Nu stannar India kvar i familjen och kanske kan hon få bli mamma någon gång framöver igen. Den dagen, den lyckan...

Nu ska jag koka ägg och fixa kaffe. Snart kommer en vän med sina 2 schappar. Vi ska ta en fika och sen blir det skogstur för hela vuxna hundgänget.

 

Önskar dig en trevlig onsdag. Kramiz.

Skriv en kommentar

Kommentarer: 0