Ett abrupt slut.

Det var en lugn lördag ända tills på kvällen då det bara var att snabbt ta sig till tåget för att åka hem. Från en trevlig stund till en mindre trevlig stund. Sitter och ska äta frukost men all aptit är borta.

Vi gillar våra helgfrukostar men denna frukost är totalt aptitlös. Brödet försvann i ett huj igår men vi hade ett annat grovt bröd liggande lite längre in på bänken. Jag gillar inte det brödet så jag blev glad när jag hittade ett annat som jag tycker om, ända till D skulle ta en skiva och upptäcker att det är mögligt. Snabbt försvann aptiten för den mackan jag tuggade på. Jag kokte de få ägg som lämnades kvar och det gick som det aldrig tidigare gjort, de sprack nästan helt. Jag och D tittar på varandra och konstaterar att denna frukost var ingen god frukost. Det fick i alla fall bli en kopp kaffe.

Vi passar en hund över helgen då dottern som är den egentliga passaren är på bröllop. Detta är en väldigt snäll hund och hon fungerar superbra tillsammans med våra hundar och valparna, inte det minsta problem att passa egentligt. Det är om denna hund denna historia handlar. Igår var jag mest arg, idag tycker jag så synd om henne.

Jag och D hade sedan tidigare bestämt att vi skulle ta en tur till Lund i går em/kväll. Han ville lyssna på en föreläsare på Saluhallen och så skulle vi äta en god middag tillsammans. Det var evigheter sedan vi gjorde något på tu man hand. Finns liksom aldrig tid...

 

Vi fixade till oss och tog tåget mot Lund vid 17-tiden. Åt en god middag under tiden som vi lyssnade på föreläsaren. Det blev röding med potatis och kantareller tillsammans med en öl och ett glas vitt vin.

 

Därefter gick vi till Stortorget för att ta en öl och lyssna på Måns Zelmerlöv. Vi satt där och sonen som var hemma med hundarna ringde. Mamma... jag vet inte vad jag ska göra med hunden! Hon har ätit upp dörrhandtaget, listor och en del av väggen i hallen. Ätit upp bröd och ägg i köket, hoppat ut genom fönstret i vardagsrummet (det var öppet) mm. Vad sjutton!!! Jag ringde mina föräldrar och bad de åka ut och hjälpa Adam under tiden som vi tog oss mot tåget och hemåt.

 

Hemma såg vi förödelsen och denna hund har verkligen varit intensiv i sitt försök att ta sig ut. Hur i hela friden kunde hon vara så stressad för att vi inte var hemma? Vi plockade ihop allt, föräldrarna åkte hem och vi tog hunden med oss till sovrummet och kröp i säng. Trötta och irriterade. Dock uppstod det en fruktansvärd stank när vi precis lagt oss... D kollade och upptäckte att hunden bajsat ner hela Adams rum, löst illaluktande bajs. Då förstod jag... hon var desperat för att få komma ut under kvällen för hon var så dålig i magen. Stackars lilla hund <3 Adam hade så klart inget märkt då han satt och spelade PS4 med hörlurar på sig (hur man nu kan missa de ljuden även om man har hörlurar på sig).

 

Gick kanske en timme, hunden väckte mig och ville ut. Upp ur sängen och ut med hunden för att sen ta oss tillbaka till sängen. Gick ytterligare någon timme och samma visa igen. Så höll vi på tills ca 8-tiden. Då tog jag kudden över huvudet för att få åtminstone lite sömn, valparna var så klart igång när hunden sov... Jag sov och vaknade inte förrän 9.30. D tog ut hundarna och jag... torkade upp bajs i vardagsrummet. Hunden hade gått ner när jag sov och var så klart nödig.

Nu ligger hon utanför grinden till köket, helt utmattad. Hon tittar mot matskålen men hon får ingen mat idag. Vad var det då som gjorde henne så här dålig i magen? Hon har en otrolig nos och igår hittade hon ett ben som hon tuggade på. Jag antar att det är detta benet som är grunden till diarré och kräkningarna. Nu ska hon få lite Diarsanyl som jag hoppas stoppar upp det hela. Stackaren som dessutom ska åka hem till sin husse och matte idag. Nervöst.

Det är då söndag idag. Det står vägning av valparna på schemat och även lite fotografering. Igår blev ju småttingarna hela 6 veckor gamla. Våra underbara små barn.

Mina föräldrar kommer hit, vi ska laga god middag och D och min far ska fixa med ved. Nu fick jag nytt uppdrag så jag slutar här.

 

Ha en god söndag. Kramiz.

Skriv en kommentar

Kommentarer: 0