Jag är trött. Jag är utmattad. Jag känner mig nästan bakfull men på ett lite annorlunda sätt. Orsaken är sömnbrist.
Steg upp ganska tidigt i onsdags morse då två valpar tyckte att det var morgon i ottan. Jag höll inte med men då man ändå inte kan sova av allt tjut kan man lika bra stiga upp. Jag gick morgonpromenaden som i dvala. Det var en viktigt dag och det var ju viktigt att jag var pigg och rask, att hjärna och kropp fungerade till 100%.
Jag är en snäll människa och snälla människor hjälper andra snälla människor. Denna veckan fanns det en ung tjej som var i stort behov av min hjälp och min kunskap och det är helt självklart att jag ställer upp.
Hennes goa fina Cocker Spanieltjej Bailey skulle ha sin första valpkull och matte har aldrig varit med om en valpning tidigare. Som du kunnat följa här i bloggen tog det extremt lång tid tills första valpen såg dagens ljus. Efter den valpen fick det bli veterinären där vi försökte sätta igång värkarbetet, som helt avstannat, men som tyvärr inte lyckades. Valpningen slutade med kejsarsnitt och 2 fina valpar plockades ut ur den sovande mammans mage.
Totalt blev det 3 fina röda Cocker Spanielvalpar som kom till världen torsdagen den 7 juli 2016. En lagom stor tjej och en kille och en mycket liten kille. Det var härligt att få vara med under denna valpning, även om det absolut inte gick som jag önskade. Dock hade jag på känn att det skulle sluta så här redan i början av veckan, när jag var på besök. Matte hade inte känt eller sett några fosterrörelser och hur jag än kände och klämde kunde jag inte heller känna några. Att det fanns valpar kände jag men jag kunde inte känna att de rörde på sig.
När veterinären öppnade upp såg han något han aldrig sett förut och han har många år av kunskap bakom sig. Ena livmoderhornet var helt deformerat och tjockt som ingången till en kanyl. Även ena äggstocken var väldigt liten. Alla 3 valparna låg i samma horn, det friska hornet. Detta är en medfödd defekt och inget som på något sätt är ärftligt. Detta är alltså Baileys första och absolut sista valpkull. Lilla tjejen som kämpade febrilt i så många timmar och som sen fick sluta det hela på operationsbordet.
Har varit och hälsat på lilla familjen för en stund sedan. Alla mår bra men hade tappat lite i vikt. Inte konstigt med tanke på vad deras mamma fick gå igenom igår kväll. Matte mår också bra men är otroligt trött, precis som jag.
Går här denna fredag som i dvala. Ögonen är vakna liksom kroppen men hjärnan är som en zombie. Den är vaken men ändå sovande. Så fort India åkt iväg till en familj som ska ha henne över helgen går jag och lägger mig på soffan. Pga tidig morgon är det nog ett måste ifall jag ska vara människa denna fredagskväll.
Jag hade en viktig tid att passa denna morgon. Igår skulle jag och Klinga varit på djursjukhuset för att göra ett dräktighetsultraljud men jag fick avboka pga den förestående valpningen. Fick ny tid idag och nu både vet vi att Klinga och holländska Joey väntar ett härligt gäng valpar och vi vet också att det finns omkring 5-6 stycken där inne i magen.
Jag visste det redan men det är skönt att ha det bekräftat.
Så den 9 augusti ser ett nytt gäng Schapendoesvalpar dagens ljus hos Lightschaps kennel <3 Längtar.
Nu ska jag packa India´s väska så allt står klart när den underbara familjen anländer. Hon kommer få en helg full av härliga promenader och mycket social aktivitet, liksom våra andra hundar.
Stella, Frigg, India och Chia är på "kollo" i Falsterbo där de deltar som bl a "klappehundar" på Falsterbo Horseshow. Deras dagar är fulla av aktivitet såsom agility, flyball och social kontakt, saker som de värdesätter högt. På tisdag är hela flocken åter igen samlad.
Nu till packningen och sen slänga kroppen i soffan.
Önskar dig en trevlig fredag. Kramiz
Skriv en kommentar