På lekplatsen.

Sitter i sandlådan och gräver med min hink och spade. Plötsligt kommer någon och norpar åt sig min hink, precis när jag ska hälla i sanden från spaden. Jag blir arg och det bryter ut ett slagsmål. Ja, så såg det ut när jag var liten och så ser det ut nu när jag är vuxen. Jag sitter där lugnt och stilla och njuter av livet medan någon annan gör allt för att sno min hink och spade. När jag var liten såg jag vem tjuven var, när jag är vuxen får jag inte veta vem "tjuven" är, antagligen pga rädsla för sitt eget välbefinnande vilket jag har fullständig förståelse för.


Jodå, de är på krigsstigen igen, denna gången har jag dock lagt in en anmälan och därav kommer jag inte ta upp mer än så här. Kan dock bara konstatera att jag åter sitter i den där sandlådan och leker med min hink och spade, tror inte jag kommer ur denna sandlåda så länge jag håller på med min uppfödning och bloggar om mitt uppfödar-/hundskoleliv. Jag får nog lära mig trivas i min lilla sandlåda.

Men jag är inte ensam på lekplatsen. Sandlådan har jag dock för mig själv och min fiende, dit släpper jag ingen annan för det är ingen bra plats att befinna sig på. Nä, det gänget som är på lekplatsen tillsammans med mig har jag förvisat till den roliga delen, det man verkligen kan kalla lekplatsen.

På denna delen av lekplatsen har man roligt. Man leker med varandra och man samsas om redskapen. Nåja, ett och annat litet gruffs blir det men de är snabbt lösta. I sandlådan blir gruffset aldrig löst.

I min sandlåda kan man aldrig slappna av, där måste man hela tiden vara på sin vakt och vakta sin plats och sina redskap. På andra delen av lekplatsen är det lugnt och fridfullt och där kan man verkligen slappna av.

På denna delen av lekplatsen kan man t om ta sig en tupplur.

 

Jag vill också vara på den delen av lekplatsen. Jag vill ta mig ur sandlådan och kunna njuta av livet som uppfödare.

 

Önskar dig en trevlig onsdag, säger den som tydligen inte är snäll mot sina hundar :-(

Skriv en kommentar

Kommentarer: 0