Lantlollan i stan.

Många är avundsjuka på oss som bor som vi gör ute på landet med ca 10 000 kvm tomt att röra oss på. Vi har hela 4 stycken grannar men avståndet de och oss emellan är inte precis påträngande. Inte så att man inte kan gå ut i trädgården utan att grannen hänger över häcken. Nä, här ser vi grannarna någon gång i veckan när de skyndar förbi över sina ägor eller hämtar posten, vintertid ses vi kanske någon gång i månaden.

India april
India april

Det är jätteskönt att bo så här på landet där hundarna kan springa fritt över stora öppna ytor. Utanför vår lilla skogsdunge har vi en bra bit mark som ligger i träda, har gjort i 12 år nu och där älskar hundarna att rusa runt. Jag förstår dem! Här är de alltid lösa och vi har inte ens kopplet med oss ut.

 

Går vi inte ut på "Stora ängen", som vi kallar den platsen, åker vi till skogen som bara ligger ett par hundra meter bort. Här rör sig hundarna också fritt (under lovlig tid) utan koppel och som alltid håller de sig precis intill oss, hela gänget.

Ja det är skönt att bo som vi gör och hundarna älskar att slippa gå i koppel. Men, det finns ett stort MEN, hur går det då de gånger man måste hålla dem i koppel? Ja, inte svårt att räkna ut, katastrof! Speciellt om hela gänget är med, då ska det skällas och bäras åt för då är flocken samlad. Minns sist vi var i Skrylle för en Schappepromenad. Det där gör jag aldrig om! Du milde vad pinsamt... Alla andra LS-schappar uppförde sig exemplariskt medan vårt gäng vrålade och studsade. Usch, så är det med lantlollor i stan!

När vi grillade korv var det bara Frigg och Chia som fick vara med. Övriga fick sitta i bilen och skämmas.
När vi grillade korv var det bara Frigg och Chia som fick vara med. Övriga fick sitta i bilen och skämmas.

Annat är det när hundarna är med på någon kurs. Där kan man ge ett skall vid åsynen av första hunden men sen är de tysta och går bara in för att jobba, hur många hundar det än är runt omkring dem. Alla våra hundar uppför sig exemplariskt, med eller utan koppel.

Stella och Klinga är med mig på skolan.
Stella och Klinga är med mig på skolan.

Denna morgon har jag bara India och Frigg hemma, resten av Schapparna har åkt på sitt vanliga träningsläger och kommer hem i slutet av veckan. Tänkte att jag, India och Frigg skulle ta en härlig promenad runt vårt gamla bostadområde i Eslöv. Alltså du milde!!!! Lantlollan var verkligen i stan! Jag pratar då om India... denna underbara hund som hänger med på allt och gör allt som man ska göra, nästan i alla fall, bar sig åt som jag vet inte vad. Kopplade och lät hundarna hoppa ur bilen. India fick direkt syn på en gubbe, en helt vanlig man, och vrålskällde ut honom. Jag bara stod där och gapade, vad är detta??? Tjohej, där for hennes stressnivå i höjden och hon for runt som en tok i kopplet, skulle hit och dit på en och samma gång. Vi gick iväg, mötte en liten hund och den fick absolut veta att den var på helt fel ställe, i Indias tycke. Lantlollan var i stan!

 

Jag hade stoppat på mig lite hårt godis (man kan inte både tugga och skälla på samma gång) och började göra "titta-leken". Ordet "titta" sitter som gjutet på India och direkt avbryter hon för att ta kontakt och hämta sin belöning. Vi tittade, tittade, tittade och åter tittade. Vi tittade på allt... män, kvinnor, bussar och hundar.

 

Jag träffade på en bekant som var ute på morgonpromenad med sin lilla tysta hund. Vi stannade och pratade och det fick vi absolut inte göra för India, i alla fall inte tillsammans med den där hunden. DEN VAR PÅ FEL PLATS!!! vrålade hon. Jag kunde inte både "titta" och prata så jag pratade och India visade alla sina dåliga sidor. Vi pratade färdigt och vi gick vidare... Då, där, plötsligt stod det 2 husvagnar parkerade. DE STÅR PÅ FEL PLATS, vrålade India. Men herregud, nu får du väl ge dig, suckade jag och bara gick vidare. Lantlollan tittade vidare på folk och hundar och till slut var vi tillbaka i bilen där lantlollan fick ta sig en vila medan matte handlade sin frukost.

Det här kom lite som en chock. Visst har väl alltid India kunnat avge ett och annat wof vid åsynen av en främmande hund men idag var det helt extremt, jag kände inte alls igen henne. Antingen var hon helt exalterad över att få vara i "stan" eller så hade hon bara en extremt dålig morgon. Strunt samma, denna lantlollan ska nu stadstränas! Hon och jag ska ta en stadstur flera gånger/vecka. Jag har varit för lat. Det är för bekvämt att slippa gå med hundarna i koppel. Jag måste skärpa till mig, det berättade India för mig idag. Fy på mig matte!!! Lantlollan ska stadstränas, matte ska motioneras.

Nu var inte lantlollan stressad pga koppeldrag för hon går superfint i koppel (i normala fall). Dock är dragande i koppel ofta en orsak till att hundar blir stressade på promenad och stressade hundar gör ofta som India gjorde idag - skäller och kanske gör utfall.

 

Vill tipsa dig som har en hund som drar i kopplet om det här underbara träningsredskapet - Metizozellen. Du knäpper kopplet framme på bringan och på så sätt kan hunden inte dra iväg med kraft. Du kan läsa mer om selen på vår hemsida http://www.bonizashundskola.com/shoppen/metizosele-koppel/  här kan du också göra en beställning. Har du frågor kan du kontakta min dotter Sara som är den som har bäst kunskap om selen. sara.ottosson89@hotmail.com
mobil: 0768971981.

Kanske var det jag själv som orsakade Indias beteende på promenaden? Sitter här och känner mig hängig, ont i halsen, ont i kroppen och förkylningsblåsa på läppen. Jag tror tyvärr en förkylning är på gång, suck. Kanske kände hon att matte inte är "på hugget" idag så hon fick ta den rollen istället.

 

Kanske ska jag ge India ett sådant här uppdrag nästa gång vi far till stan. Här är det Indias bror (från annan kull) som drar en vagn - LS Sigge Solros.

Dags för en Alvedon och göra lite nytta av dag, eller så blir kanske dagen så här...

Skriv en kommentar

Kommentarer: 2
  • #1

    Kerstin Emanuelsson (tisdag, 26 april 2016 10:55)

    Krya på dej!

  • #2

    Sofie (tisdag, 26 april 2016 11:14)

    Krya krya!